Kan bara bli bättre...
Det här året håller på att göra mig tokig, det knäcker mig. Hur kan det vara att allt ska hända under samma år. Allt har bara blivit upp och ner vänt, och det känns som om det inte är slut än, eller jag vet att det inte är slut än. Från att gå från ett ganska stabilt och rätt säkert liv, där man vet vad man har och vilka som finns runt en, till ett liv i kaos. känns som om jag slits i stycken om och om igen. Inget är som jag vill att det ska vara, inget går min väg. Jag förlorar saker jag älskar, vänner jag behöver och familj jag inte kan vara utan.
Visst har jag själv valt att sälja butiken och jag längtar till framtiden med det nya, men det är klart det känns, det är klart det gör ont...Det har ju varit mitt liv. Klart jag kommer sakna att åka till butiken, sakna kunder och vänner man möter varje dag, sakna arbetskamrater och framför allt min fina, fina affär.
Någat jag trivts med och tyckt varit så roligt bara försvann, från att se alla man jobbade med som en andra familj. Ett gäng jag haft så mycket kul med och ett jobb jag lagt min skäl i, alltid tänkt på, fixat med och verkligen gjort mitt yttersta för. En förändring och sen var man inte mycket värd, mina tankar och ideer passade inte mer. Självklart vet jag själv vad jag kan och går för och kan istället lägga all den energin på det nya...Men det känns, det gör ändå rätt ont, och jag saknar det som var.
Att sen förlora min vän, jag är så arg på honom...Rent förbannad, men bara för att jag saknar honom så. Han finns i mina tankar nästan var dag, och ibland får jag dåligt samvete för att det känns som om jag saknar honom av egoistiska skäl. Men han var min vän genom våra yrken, jag behövde honom och behöver honom, jag behöver hans hjälp så det gör ont. Jag behöver hans råd, stöd och hans kunskap. Jag kan fortfarande inte fatta, kan vara för att jag inte vill förstå.
Och sen allt med min älskade son, jag vill göra allt för honom. Och det börjar vända, nu håller vi tummarna för att vi hittat en ljusning i det. Det känns bättre, han och vi är på väg uppåt, tillsammans.
Vi vaka över mormor och vara med in i det sista. Något vi inte var förberedda på, men det gjorde oss syskon starkare. För vi kände att vi har varandra. Att gå på begravning och finnas vid varandras sida. Det är fint, men det gör allt så mycket jobbigare att då förlora en syster, visst det är starkt att säga förlora, för hon flyttar ju bara...Men till andra sidan jorden. Jag har sagt det förr och säger det igen. Det är fel, och jag vill inte att hon ska flytta. Jag vet, det är hennes dröm, men det gör det inte lättare för mig. Jag vill inte...
Att känna hjärtat fladdra i bröstet, vara irriterad, förtvivlad, likgiltig och att vara sjukt trött, eller av oförklarlig anledning vara klarvaken hela nätterna...Måste ju ha att göra med att man inte vet hur man ska vända sig. Vet inte vad man ska göra för att göra något annorlunda eller bättre. Det gör mig rädd, det måste vända...Det måste komma en bättre tid.. Och det vet jag att det gör, jag/vi jobbar på det, det kommer sakta men säkert...
Tänk om man ändå bara kunde gå och lägga sig och sova och sedan vakna om sex månader, vissa saker skulle självklart fortfarande vara jobbiga, men vissa skulle ha lagt sig...Det löser inget, men det skulle vara skönt!
Men man ska väl inte gnälla och klaga, det vet jag... man ska ta tag i det och göra det bästa av det.
Nu har vi en julförsäljning framför oss, som inte ska bli av denna värld.Vi ska ge järnet, vi ska ge allt vi har, vi ska slå rekord, vi ska gå ut med flaggan i topp....Jag hoppas jag har Er vid min sida och att Ni hjälper mig göra denna jul till den bästa i Aklejas historia.
Och denna sista jul, slutar vi som vi en gång i tiden började:
- Jag, mamma och pappa..och de vänner som har tid och lust =)
Farväl..
I går hade vi begravning för min lilla fina mormor. Det blev en fin begravning som gick i rosa, cream och lila. Och som ett litet igenkommande tema var fjärilar.
Usch vad jobbig det ändå kan vara fast det är så vackert.
Jag önskar man kunde dra tillbaka tiden, jag saknar min glada kramiga mormor som gjorde världen godaste pannkakor och bullar..och som bjöd på lingonsylt i mjölken efter maten.
Som alltid prata gotländska och sa vad hon tyckte.. Och sa hon inget så såg man ändå tydligt på henne vad hon tyckte.
Men nu kan man ju inte det, så jag får väl leva på minnena!
Kärlek..
Man ska vara rädd om de man har runt sig. Att veta att man är älskad är underbart..
Det här hjärtat gjorde mamma i sanden till mormor, och minuterna senare fick hon höra att hon somnat in.. Visst är det fint.
Min Mormor...
Min söta fina lilla mormor finns inte mer. Vi har funnits vid hennes sida i flera dagar nu, och i morse var jag och mina systrar på väg till henne när vi fick reda på att hon somnat. Det är så jobbigt men det är okej. Vi har vetat det och vi har varje dag när vi gått i från henne sagt farväl. Jag hoppas så att hon känt och hört att vi varit där, att det har gett henne lugn att höra våra röster.
I min värld kommer man till det vackraste, underbaraste och lyckligaste plats när man går vidare. En plats där allt är så fint och så lyckligt, där inga problem, krämpor eller bekymmer finns. Man möter alla dem man innan förlorat. Men jag tror också att de man älskar alltid finns runt i kring oss, jag tror att mormor kommer att vara vid vår sida och hjälpa oss i de stunder vi behöver och glädjas med oss då vi lyckas. Lite som en skyddsängel.
Det känns tomt, men det blir bättre...
Älskar dig finaste mormor.
Äppelplock..
Jag har ju sagt att jag badar i äpplen, i dag tog vi tag i det jag och lillsis Frida (och grannen kom in på ett hörn också). Herre gud så mycket äpplen det är, de största är ca 15 cm i diameter, helt enorma. Vi plocka hur mycket som helst och det syns knappt...
kul var det, trots att det var smått livs farligt på flera sett vissa stunder=)
Hemma...
Det blir en hemma vecka för mig.. Min lilla Olle opererade bort halsmandlarna i går.. Och i dag är han då inte kartig. Har feber, vill inte äta, vill inte ta värktabletter.. Men nyss fick han för sig att han faktiskt kunde tänka sig en "Melonmacka" ja en melonskiva med banan, jordgubbar och vindruvor på.. Så vad gör man inte!
Toner...
En plantering i toner av lila. Jag fick rycka ut och göra entré planteringar i dag till en invigning. Jag fick helt fria händer.. Hoppas de gillar den!!
Över allt...
Har inte hunnit ut så mycket i skogen som jag önskat. Men i dag slet jag med mig mamma och tog en sväng... Sitt ma gaad ( som Olle säger) vad kantareller det fanns.. De var över allt och så stora. Vilken lycka:)
Nu är det bara rensningen kvar.. Det är ju en mindre lycka..
Kvällsbad...
Vi fick plötsligt för oss en kväll att vi skulle ut och bada med hunden, lättare sagt än gjort.. man får ju inte bada vart som med en hund, visst vi kunde ha åkt till morfars land där vet vi ju att hundar älskar att vara. Men tiden räckte inte till det..
Men till slut lyckades vi, både hunden och killarna hade kul och jag blev mest myggbiten=)
Mina fina systrar..
Vi har så kul när det bara är vi...Vi skrattar och fnissar så tårarna rinner. Vi kan få saker att bli så tokiga, vi skämmer säkert ut oss allt som oftast..men vad gör det när man har kul!
Jag är glad att ni finns..Älskar er!
En så trevlig eftermiddag...
Varför ses man så sällan....Min faster fyllde 70 i går och jag och mina systrar tog oss dit för att gratta. Vi hade jättetrevligt, vi kom på att vi inte träffat kusiner och kusinbarn på säkert 9 år..alldeles för sällan, man kan verkligen undra varför.
Min faster och hennes man är även mina gudföräldrar, så sommrarna när jag var lite var jag ofta hos dem i långa perioder. Så mycket roliga och tokiga minnen jag har från det=)...Så varför bara för att man blir äldre, gifter sig och får barn, så har man inte längre tid...Eller hur är det, har man inte har tid ELLER är det bara så att man inte tar sig tid???
Borde bli ändring på det...Hur det än är!
Lycklig...
Förstår ni vilken lycka när det på posten kommer ett paket till Olle. På paketet står det, det här är nästan som en riktig katt och i ligger det två små sötnosar som till och med låter exakt som små kattungar. Han har dem med sig hela tiden, i natt vaknade han och grät för han kunde inte hitta dem i sängen..
Förstå vad gulligt och omtänksamt...Anna på Teddykompaniet läste på bloggen att Olle så gärna ville ha en liten, liten katt.. Så hon skickade dem till honom. Det kallar jag en god gärning=)
Tack snälla snälla Anna!
Kolla jag dyker...
Jamen visst Olle har lärt sig dyka. Han har innan inte varit överförtjust i vatten och att bada. Men i går var vi på badhuset(då det åter igen var dåligt väder) och då från igenstanns vart han helt vild. Han hoppade och for, slängde sig rätt ut..Helt galen..haha
Så när vi senare vart bjudna på familjekväll av systers familj hemma hos mamma och pappa skulle han visa upp sina nya kunskaper..
Han slänger sig rakt ut, och landar rakt på magen varje gång, skit nöjd över att han kan faktiskt dyka( det blir världens magplask varje gång, men han får inte ont)...Bara händerna vinklar neråt så är det väl ett dyk...antar jag=)
Lite kallt i vattnet var det då mamma lyckats ställa om termostaten på kyla istället för värme...haha.
Men det går att bada endå=)
Tropikariet...
Med dåligt väder måste man ju hitta på saker, så i förrgår bar det av till Kolmården och Tropikariet. Själva kolmårdens djurpark får vi ta en annan dag eftersom vi då kom allt för sent för att hinna igenom allt. Men lite spänning blev det, jag vet inte hur många gånger killarna sa...åå mamma kolla eller..åå pappa kolla
Ett par dagar...
Vi tog ett par lediga dagar i skärgården. Vi fick fantastiskt väder, så det blev massa bad, bus och äventyr=)
Så skönt när man kan vara sig själv och bara göra det som faller en in...Att ta dagen som den kommer, att helt enkelt njuta av stunden...Jag älskar solen!
Så härligt med varma klippor. Jag gillar att göra små utflykter, bara ta båten och se vart man kommer. Så härligt att se de "riktiga skärgårdsbarnen" leka i sjögräs, lera och tång...
Tröttnar man på äventyr så kan man ju alltid spela lite DS,som mina "stadsbarn"..haha
På Akö kommer sommaren med fåren...Den dagen , som var i torsdags då fåren kommer, då börjar sommaren. Härligt med alla dessa traditioner och alla upplevelser som vi varit med om på bara ett par dagar.
Och som pricken över i:et hittade vi våra första små kantareller=)
Med fart...
Nu semestrar vi lite och tänk solen är med oss...Bättre kan det inte bli=)
Vilken lycka....
Olle han önskar sig en liten, liten katt...Vi vill helst inte ha några djur nu. Men jag kände att han borde få se några kattungar, eftersom han aldrig gjort det. Och ändå pratar han alltid om den lilla, lilla katten som han vill ha...Men vart hittar man kattungar?
Så fick jag reda på att det fanns kattungar hos en granne till morfar...Ååå ni skulle ha sett Olles ögan när de kom ned en korg full med så kattungar...Det var rena lyckan.
Jag smälte nästan så pass att jag kunnat ge med mig på en...Men nu vill han helt plötsligt ha en i varje färg och varför inte en liten, liten hund samtidigt eller kanske en rottweiler..Med huvudet på sned och med väldigt snäll och mjuk röst säger han...Vad tycker du mamma..kan vi inte det???
Äähh ...nej tack=)
Fina fönster...
Tänk förr hade man en massa gamla fönster...Shit när jag börjat tänka efter så är det verkligen förr, det är ju för guds skull typ 15 år tillbaka jag tänker på....(hur kan det gå i hop sig, jag som bara är 27..hehe)
Jaja i varje fall, det är ju super fint, jag har gjort mig av med alla jag hade, och nu är det så inne att de kostar skjortan. Sen är det ju det där att hitta de lite extra fina, de lite annorlunda och speciella.
Det här helt underbara har vi fått av en sött kund i Söderköping. Visst är det fint?
Ska man ha det som det är eller ska man sätt spegelglas i det...jag vet inte, vad tycker ni?
Jaja i varje fall, det är ju super fint, jag har gjort mig av med alla jag hade, och nu är det så inne att de kostar skjortan. Sen är det ju det där att hitta de lite extra fina, de lite annorlunda och speciella.
Det här helt underbara har vi fått av en sött kund i Söderköping. Visst är det fint?
Ska man ha det som det är eller ska man sätt spegelglas i det...jag vet inte, vad tycker ni?
Mys...
I dag hämta jag killarna tidigt, riktigt tidigt...Det var ju äntligen sol och då måste man ju bada. Gissa om de blev glada, det händer ju inte allt för ofta att jag hämtar. Vi han bada innan molnen kom och lite fika på det...
Rött...
Vi känner för rött i år. Jag har gjort min uteplats i rött, röda dynor, kuddar, filtar och framför allt blommor. Mamma har även hon dekorerat stugan i rött. Det är fint..Varmt och skönt, lite hemmavant...Jag gillar det!
