Vissa människor kommer man så nära utan att  veta varför, det bara faller sig så, man finner varandra, endel får bara helt enkelt en större plats i ens hjärta. Våran fin Mouniqe var från början en helt vanlig kund, jag kan inte säga när eller varför, eller hur, men hon blev så mycket mer för oss. Hon är en så fin människa, hon säger vad hon tycker och tänker, hon har sin åsikt och hon är även så mjuk och tacksam och så varmhjärtad. Hon grät när vi sålde butiken och vi tröstade med att vi kommer att ses ofta, vi kommer att vara i Söderköping mycket...Så fel det blev. Vi han aldrig ses igen, vi han inte komma tillbaka...För helt plötsligt var hon bara borta.

 

Det kändes så rätt att vi fick göra hennes kistdekoration, hon hade velad det så gärna, det är jag säker på. Hon älskade änglar, hon hade sin stora guldiga favorit ängel. klart att den skulle pryda kistan. Så mitt på fick den stå omgiven av en äng av blommor. Enkelt och inte alls pråligt, men speciellt, vackert och annorlunda, presic som hon.