Vi är inte bara fnittriga tillsammans, vi tänker ofta samma tankar utan att ha pratat om det. Så klart vi kan vara allvarliga och ordentliga också. Sist vi var i den här kyrkan var på mormors begravning, då var det inget fniss och inget skoj, då var det högst allvarligt. Vi saknar våran fina mormor, hon hade njutit i dag om hon var med. Så det är klart att vi tände varsitt ljus för henne, Och egentligen så tror jag nog att hon var där någonstans i kyrkan och tittade på oss...Hon hade nog också gett oss onda ögat och sagt, var tysta nu och sjung. Men jag vet också att hon tyckte om oss precis som vi är...Spralliga, tokiga och glada.