Man tror att man vet allt, har allt under kontroll. Men igentligen vet man ingenting, och allt kan ändras i en handvändning.
I går var jag ledig och gick här hemma och städade, plockade, tvätta fönster och tog hand om tvätt. Adam och Olle sprang ut och in med kompisar...Inget konstig, lagade lunch, fortfarnde inget konstigt. Har ju lite svårt att bara sitta still, så när jag var klar med allt "göra" tänkte jag att jag bakar väl något. Jag började och så helt plötsligt var det som det small till i huvudet och jag fick en sådan fruktansvärd huvudvärk. Med mycket möda fick jag klart på det jag höll på med, så jag kunde lägga mig. Men vilken värk, jag visste inte vart jag skulle ta vägen och jag mådde så hemskt illa. Men man tänker ju hela tiden det går snart över....Men inte då.
Mamma ringde för att säga hur det gått i affären, då hade jag så ont att jag grät... Då tog hon mig till akuten...Jag minns knappt, men jag vet att jag mådde så illa att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag fick direkt göra skallröntgen för att se om det var någon blödning...Då känner man sig liten...blödning som i hjärnblödning, inte jag.
De såg inget men vill inte skicka hem mig eftersom värken inte gav med sig, de ville ta ett ryggmärgsprov. Så jag blev inlagd för att på natten få gör det, då det måste gå ett antal timmar efter huvudvärkens start. Så jag blev in rullad på ett fyra rum på avd 1. Och där var jag med tre små tanter 83, 87 och 90 år gammla. Den ena var en fin liten dam som pratade hela tiden, satt i telefonen med vänninor och inte ett ord av vad hon sa var sant..Jag hörde ju vad läkaren sa till henne och hon bredde då på regält till vänninorna..haha rätt kul. Den andra var så liten och späd och sa bara hela tiden , jadå ,jaha, ja men visst, johårå, vilken fråga hon än fick svarade hon lika dant och skrattade lite. Den tredje snarkade värr än Patrick, det värsta var att henne kunde jag ju inte sparka på så hon slutade..haha ja det var då en upp levelse i sej..Till slut fick jag nu i dag göra provet, ryggmärgsprov är väl det säkraste man kan göra för att utesluta blödning i hjärnan, det gör ont, väldigt ont men det får man väl stå ut med.
Jag är glad för de hitta inget,allt såg bra ut. Jag fick åka hem nu i kväll och läkaren sa att vi fick anta att det var ett kraftigt migrän anfall.

Så nu är jag hemma igen, utan huvudvärk och med en stor lättnad över att det inte var värre. För tänk så lätt allt kan bli så annorlunda. Man borde lära sig att inte ta allt för givet!