Vissa dagar önskar man verkigen att man legat kvar i sängen, hade väl inte hindrat något att hända men ändå. Det är klart att det inte är världsliga problem, alla lever och mår bra, men det är mina problem och det är för mig stora problem.
Vad gör jag utan trädgårdshall...klart det finns alternativ, men allt blir så mycket krångligare. Och jag gillar ju Götas, och alla som jobbar där. Hur ska jag klara mig utan att få snacka lite skit med dem varje dag, få nya blomtips av Maria, diskutera allt möjligt med Pirre, kommentera Peders dialekt, skälla på lastbilarna för att de står i vägen för min lilla blomsterbil, få höra Runo säga.. jag har saknat dig pretty Belinda....Att få känna sig välkommen, att få den hjälp man behöver och service...Nää det kommer aldrig att gå!!!
I dag var det inte långt i från att jag gick ner i källaren till mitt hemliga lilla hörn och tjöt....

Sen fick jag åka på möte om stora sonen, som också är en ända stor härva, hopplöst, knäckande. Och vad hjälper det, vem kan hjälpa och med vad och på vilket sett. Jag sa vad jag tyckte och äntligen tror jag de fatta. Men det gör ju inte vardagen enklare i en handväning...

Det ska inte vara lätt, det är en sak som är sann.