Tack för alla grattulationer jag fått på sms, telefon, här på bloggen, på facebook, på jobbet och här hemma. Det är tur att man har så många nära och kära, då känns det lättare att närma sig 40...för gud vad tiden går, men det är klart jag har ju det jag vill ha (fattas kanske lite mer ledigt och kanske en semester) men jag har man, två prinsar, jobb och mer jobb, hus, bil, hund, fina vänner och underbar familj...klart man kan bli 40 utan ångest!!! Fast förlåt men vad det känns jobbigt, 4 år till 40...då är det ingen återvändå,då är man vuxen....usch usch usch jag som känner mig som 27...frågar någon om min ålder ( vilket inte händer så ofta, för man är ju uppfostrad att inte fråga en dam om sin ålder:) ) så är ju 27 det som kommer upp i huvudet direkt, konstigt, 36 är alltid som bortblåst!! Och på jobbet, varför måste föräldrar säga till sina barn...ge tanten pengarna, TANTEN!! Jag är tjejen..inte tanten....Ja ja man är väl inte äldre än vad man gör sig..... så jag är 27 i ett par år till!!

Tack igen alla underbara vänner, ni är bäst....Hur ofta vi än ses eller hörs och hur länge sedan det var vi sågs eller pratade....Idag är jag glad tack vare ER alla.

KRAM