Nu springer hon med vinden....

Äntligen har våran fina Wilma fått ro. Idag strödde jag henne över Bredudden, morfars land, det ställe hon älskade mest av allt. I dag sken solen och vindarna blåste lekfullt och vilt, presic så som hon var...lekfull och vild. Här på landet sprang hon fritt, badade, solade, busade och lekte..Hon var fri och hon älskade det. Det kändes bra, det kändes fint, det kändes som ett bra slut...Det finaste slutet!

Vi saknar dig Wilma och kommer alltid att minnas dig.
Spring med vinden...






Morfar och Britt hade gjort så fint i dag när jag kom. De hade hissat flaggan, ställt syrenr brevid urnan och tänt ljus. Vi pratade om henne och hennes upptåg, vad hon gillade och hur åldern tog sin rätt.  Hon älskade morfar och hon älskade landet, så nu är hon där hon ska vara.

Fint Linda! Jag kan inte låta bli att fälla en tår för Wilma, goa lilla Wilma. Du har så många järn i elden Linda, och du fixar allt så genomtänkt och profsigt. Jag försöker alltid hjälpa, men räcker inte alltid ända fram. Kram mamma

synd att jag inte kunde vara med... lät som det blev ett fint farväl! Kram

Fint skrivet, grät en hel del

Tårarna trillar.......

Söta lilla vovve, jag blev förälskad första gången jag såg detta lilla underverk.

Nu har du gjort allt på bästa sätt Linda!!

Kram på dig

Wilma är där hon älskade att vara. Hon kommer springa omkring på gräsmattan lätt som vinden. Hon kommer att komma emot er med viftande svans, när ni kommer till morfar.

Jättefint skrivet ! Minns då jag själv fick säja adjö till min vovve för 2 år sedan...inte klokt vad tiden går....men saknaden finns alltid kvar , om än i mindre skala men det finns där ändå.

Kram