Kina är så långt i från hemma man kan komma. Det är jätte kul att vara här men det är så äkligt och osäkert. Och allt är så konstigt och man känner hela tiden dåligt samvete över hur man själv har det....Jag vet inte hur många gånger man tänker åååstackare, men vad kan man göra. Inget...Alla tigare är väldigt handikapade, inga ben eller armar eller inget av det, bränskadade eller deformerade armar och ben. De tar sig ändå fram på något sätt för att kunna tigga. Men vi har fått höra att man inte ska ge dem pengar för de får dem inte själv. Det är typ ligor som samlar i hop dem på kvällarna och tar det de fått och sen körs de tillbaka på morgonen. Alla gånger vi varit här har vi alltid sett samma stackars tiggare på samma ställe.

Alla kineser kämpar som djur, bara att cykla med allt de behöver. Ett berg med varor, lådor, kartonger, vattenflaskor eller vad det nu är de måste ha. De kämpar, bär och konkar....man undrar vad de får för det, stackarna!

Hur bor de, vi är så nyfikna på hur de har det hemma, vi skulle vilja bli hem bjudna till någon och få se hur de har det. Det är inte många hus som ser fina ut, om det inte är ett hotell alltså....

Nä det är så långt i från hemma man kan komma!